Torbjörn drog storpublik
Torbjörn Nilsson berättade om sitt liv och sin karriär inom fotbollen på ett engagerat och medryckande sätt.
Näst intill fullsatt blev det i Cliosalen i Folkets Hus när Torbjörn Nilsson, känd fotbollspelare i IFK Göteborg, PSV Eindhoven och Kaiserslautern och därefter tränare i ett antal klubbar, gästade TIHS.
Torbjörn föddes 1954 i Västerås och växte upp företrädesvis i Jonsered. Där började han också spela fotboll på allvar, och tog sig i sinom tid in i A-laget.
Efter en sällsynt lyckad säsong i Jonsereds IF gick han vidare till IFK Göteborg som då spelade i division II, vilket motsvarar ungefär Superettan idag. Bland annat var Torbjörn med och mötte Trollhättans IF i några minnevärda matcher. Torbjörn fanns också med i VM-truppen till Argentina 1978, men där fick han bara spela en match.
Och så var han förstås med i det legendariska IFK-lag som vann UEFA-cupen 1982.
”Folk frågar mig ibland hur det var den där säsongen när vi tog oss fram till final, och jag brukar svara att det handlade väldigt mycket om ångest! Det gick inte att njuta särskilt länge efter en seger innan man började oroa sig för nästa match”, berättar Torbjörn.
Dessförinnan hade Torbjörn även hunnit med en sejour i holländska PSV Eindhoven, där Ralf Edström då var den stora stjärnan. Och efter UEFA-guldet var det dags för en ny proffssejour i FC Kaiserslautern. Där var den kraftfulle ytterbacken Hans-Peter Briegel, kapten i Västtyska landslaget, storstjärna.
”Men han var en trevlig person. Vi har fortfarande en viss kontakt. Annars var proffsmentaliteten genomgående i tuffaste laget för mig.”
Fotbollskarriären avslutades i alla fall i IFK Göteborg 1986. Därefter arbetade Torbjörn en period som krögare, och som anställd kock innan han kom tillbaka till fotbollen som tränare och ledare.
”Jag hade några fina och framgångsrika år i Oddevold och Göteborgs FC (damer) men det fanns även dalar under den karriären.”
En visdom som Torbjörn delade med sig till dem i åhörarskaran som funderade över en tränarkarriär var att inte stirra sig blind på kortsiktiga framgångar.
”Det gäller att träna för ett gemensamt mål som kan ligga en bra bit framåt i tiden, och att alla i gruppen förstår och accepterar det. Uppnår man det så kan det gå bra.”
