2013-03-12 Handboll på hög nivå med Gunnar ”Dadda” Dahlin


Gunnar "Dadda" Dahlin

I anslutning till TIHS årsmöte gästades vi av åttafaldige landslagsmannen i handboll, Gunnar Dahlin, som berättade om sin handbollskarriär, vilken startade och slutade i KFUM Trollhättan.

70 åhörare däribland gamla lagkamrater i pojk-, junior- och A-laget i KFUM samt läroverkslaget fanns på plats tillsammans med Gunnars gamla ledare Gerhard Andersson och Astor Larsson, båda 90 år fyllda.

Åhörarnas minne friskades upp med hjälp av matchbilder från den trånga och för motståndarna förhatliga Tingvallahallen i Trollhättan. På 50-talet hade KFUM ett lag, som under några år fanns med i tabelltoppen av division 2 västra. 1956/57 spelade man seriefinal mot Redbergslid i Mässhallen i Göteborg inför 3500 personer. Den finalen vann dock RIK. 
I KFUM fanns det snabba anfallsparet Jerker Askengren och Hasse Olsson, Kaj Andersson med bakom ryggenskotten, samt unga spelarna Gunnar Dahlin, målvakten Lennart Sohlberg och Bengt ”Kompis Johansson, numera Jackloo. Göteborgarna vann serien och kvalade sig upp i allsvenskan, men KFUM hamnade på samma poäng, dock med betydligt sämre målskillnad.

Sohlberg, Dahlin och ”Kompis” Johansson hade följts åt i sina karriärer från pojk-, junior-, A-lag samt Högre Allmänna Läroverkslaget i Trollhättan, som för övrigt finalvann Kronprinsens pokal säsongen 1956/57. Alla tre blev senare A-landslagsmän, liksom Hasse Olsson.

Gunnar Dahlin lämnade KFUM för militärtjänstgöring och studier i Stockholm där han spelade allsvensk handboll för AIK. 1959 fick Gunnar ikläda sig A-landslagsdräkten mot Island, där han gjorde tre mål. Nästa landslagsuppdrag skulle dröja fem år. Gunnar hade då lämnat AIK för spel i division 2 med Matteuspojkarna (MP) i Stockholm. Tjeckoslovakien stod på andra sidan och Gunnar fick enligt Idrottsboken fina omdömen, som talade om kanonsuccé och fyra gjorda mål. Det blev ytterligare sex A-kamper för Gunnar Dahlin under åren 1964-1965.

Elitkarriären innebar spel med de ”stora kanonerna” och mångas klassiska handbollsnamn dök upp som med- eller motspelare. Namn som Rune Åhrling, Åke Moberg, Carl-Erik Stockenberg, Gunnar Kämpendahl med flera fick dock komma i skuggan av ”Nappe” Kärrström, som Gunnar klassade som den främste av dem alla.

I MP spelade Gunnar fram till 1967, där han tillsammans med sina lagkamrater under den sommaren även blev svensk mästare i utomhushandboll för 7-sjumannalag. Finalmatchen mot RIK spelades dock inomhus.

Svensk mästare i utomhushandboll blev också Gunnars storasyster Anna-Greta Dahlin 1953, då hon deltog i IFK Lidingös lag. Även Anna-Greta fick spela i landslaget tre år senare, då med klubbadress KFUM Trollhättan.

Sista året i MP var Gunnar med och spelade upp MP till allsvenskan, för övrigt var detta tredje gången på fem år som MP kvalade till högsta serien. Med i laget fanns då även Michael Koch, som hade spelat i KFUM Trollhättan. Den sistnämnde var också tillsammans med Gunnar Dahlin, Lennart Sohlberg i mål och Bengt ”Kompis” Johansson med i det svenska universitetslaget 1965, när världsmästerskapet för Akademiska landslag avgjordes i Madrid. Sverige blev trea, efter Tyskland och Spanien. Gunnar Dahlin blev hela turneringens främste målskytt. Han fick för den bedriften en ”pokal” föreställande Don Quijote och Sancho Panza, som han sätter störst värde på bland alla sina troféer.

På hösten 1967 återvände Gunnar Dahlin till KFUM, Trollhättan och avslutade sin handbollskarriär vid 38 års ålder 1974.

TIHS ordförande tackade Gunnar för hans framträdande i Arena Älvhögsborgs konferenslokal och överlämnade boken Nordkap, skriven av Trollhätteförfattaren och TIHS-medlemmen Allan Johansson.

Gunnar "Dadda
Gunnar ”Dadda” Dahlin  
Foto: Hasse Rosendahl                                   

 Gunnar Dadda Dahlin 3
Don Quijote och Sancho Panza 
Foto: Hasse Rosendahl