2011-03-01 Orienteringens utveckling

De äldre orienterarna Karl-Erik Fransson, Trollhättans Skid- och Orienteringsklubb (TSOK), och Göran Nordh, Trollhättans Sportklubb (TSK)gjorde ett uppskattat anförande inför 55 nöjda åhörare.

I TSOKs klubbstuga inledde Leif Johansson med att berätta om klubbens historia och dess nuvarande tävlingsverksamhet.
Därefter tog Karl-Erik Fransson till orda och åhörarna fick reda på hur kartor och kartritningstekniken hade förändrats genom åren.
Kartorna som användes i början hade framställts av Generalstaben, som började kartera Sverige 1810. De var svartvita, i skala 1:100000 och lutningen markerades med s.k. backstreck. De benämndes följaktligen för backstreckskartor. Då dessa kartor var ganska schematiska blev kontrollpunkterna i början tydliga företeelser som gårdar och kyrkor.

På 1960-talet började Generalstaben ge ut det s.k. Grönsaksbladet. Kartan var i skala 1:50000, skogen ritades med grön färg och höjderna markerades med kurvor. Även om också denna karta var schematisk, med våra mått mätt, blev den ett lyft för orienterarna.
Den stora revolutionen kom dock när orienterarna började rita sina egna kartor. De första var i skalan 1:25000 och var detaljrika. Första gången denna kartskala användes i SM var vid budkavlen i Ulricehamn 1963. Kartan hade ritats av Karl-Erik Eckerlid.
Därefter har utvecklingen gått fort och kartorna är i dag digitala och ritas med hjälp av GPS.

Karl-Erik Fransson gick sedan in på hur tävlingsverksamheten hade utvecklats.
28 maj 1893 arrangerades den första orienteringstävlingen i Sverige. Den var bara öppen för officerare från Stockholmsgarnisonen. Den första civila tävlingen ordnades 1901 i Sundbyberg och segrare blev Victor Dahl, första SM för herrar anordnades 1935 och för damer tre år senare.
Första tävlingen med kvinnligt deltagande var 1925.

På 1940-talet kom den stora utvecklingen då mängder av klubbar bildades.
I början av 1950-talet fanns tre orienteringsklubbar i Trollhättan. TSK, IOGT Trollhättan och Trollhättans Skidklubb (TSkK), som 1954 bytte namn till TSOK.

Göran Nordh berättade om olika distanser och grenar inom orienteringen. 5-dagars, numera O-ringen, startade 1965 i Skåne med 165 deltagare. Tjugo år senare var 25000 anmälda när tävlingarna gick i Dalarna. 2008 fanns 100 olika direktklasser.

Även utrustningen har utvecklats mycket. Den första kompassen, där kompasshuset var fyllt med luft, hade en mycket instabil norrpil. Den ersattes av linjalkompassen som innehöll vätska, vilket gjorde den stabil. Den senaste varianten kallas tumkompass och bärs sålunda på tummen.

Från början var kontrollerna bemannade och en kontrollant stämplade startkorten. När sedan den s.k. stiftklämman kom, fick löparna själva markera startkorten. Idag är dessa borta.

Nu bär löparna ett chip på fingret. När detta stoppas ner i kontrollenheten registreras närvaro och tidpunkt i det elektroniska stämplingssystemet Sportident. Väl i mål får löparen inte bara sluttid utan också tider mellan kontrollerna. Borta är allt tidsödande arbete på sekretariatet och resultatlistan är klar direkt när sista löparen gått i mål.

Tidigare krävde sekretariatet många medhjälpare, som räknade tider, kontrollerade stämplar, skrev start- och resultatlistor. I dag anmäler sig orienterarna med datorns hjälp, vilket gör allt manuellt arbete överflödigt. Några knapptryck och det mesta är klart.
Numera kan löparna också bära en GPS-klocka på armen under loppet. Efter målgång kan man scanna in aktuell karta, mata in fakta från klockan i datorn och få det genomförda loppet inritat på kartan.