2011-02-01 Bowling

Bowlinghistorik handlade det om, när TIHS kallade sina medlemmar till årets första idrottskafé, som ägde rum i Älvhögsborgs stora konferensrum.

Medlemmarna Rune Widell och Inge Johansson guidade ett 50-tal åhörare i bowlingens historia – internationellt, nationellt och lokalt.

Rune Widell har varit ordförande i lokala klubbar men även i Västergötlands Bowlingförbund och i Svenska Bowlingförbundet. Internationella uppdrag, som Rune haft, var som generalsekreterare i europaförbundet (European Tenpin Bowling Federation) under 15 år och som generalsekreterare I internationella förbundet (World Tenpin Bowling Association) under 8 år.

Denna kväll fick åhörarna betydligt mer insikt I bowlingens historia, än vad flertalet tidigare kände till. Allt från bowlingens begynnelse som kägelspel i det gamla Egypten för mer än 5000 år sedan, via utvecklingen i Tyskland från 300-talet, då det var en religiös ceremoni där käglan representerade ”den onde”. Vi fick också veta att Martin Luther var en hängiven kägelspelare och att det var han, som skrev det första regelverket för hur spelet skulle bedrivas.
Kägelspelet bedrevs under århundraden på utomhusbanor. 1455 hade man tröttnat på detta i Englands regniga väder och då byggdes historiens tidigast kända bowlinghall i London.
Under 1600-talet startade emigranter från England, Holland och Tyskland bowlingaktiviteter i USA och den första inomhushallen byggdes i New York 1840.
Fram till 1841 spelade man på 9 käglor, en form som dock förbjöds i USA beroende på omfattande ”gambling” i kägelhallarna. För att kringgå förbudet satte man dit ytterligare en kägla och på det sättet föddes dagens Tenpin-bowling.

Enligt vad ”den svenska idrottens fader”, Victor Balk, skrev i sin idrottsbok som gavs ut 1886 ”stod kägelspelet som idrott betraktat synnerligen högt” och det hade sannolikt funnits i Sverige i ungefär 100 år.
Svensk bowlings fader är Bruno Söderström, stavhoppare som tillhörde världseliten. 1908 var han i USA och där blev han begeistrad av bowlingen. Han lät bygga en bowlinghall i Stockholm och den 10 oktober 1909 invigdes ”Kägelsalongen” i källaren på Hotell Regina.

1926 enades Finland, Holland, Sverige, Tyskland och USA om att en internationell organisation behövdes. Den fick namnet International Bowling Association (IBA). De tre första världsmästerskapen arrangerades i Stockholm 1923, 1926 och 1929 följt av New York 1934 och Berlin 1936.
Andra världskriget gjorde att alla internationella aktiviteter upphörde och det dröjde till 1952 innan IBAs medlemmar träffades igen. Då beslutade man att IBA skulle ersättas med en organisation för både Nine-pin- och Tenpin-bowling. Organisationen fick namnet Fèdèration Internationale des Quilleurs (FIQ).

1930 bildades Svenska Bowlingförbundet och samma år bildades Borås Bowlingförbund, vars namn 1938 ändrades till Västergötlands Bowlingförbund.

1940-1960 betraktas i USA som bowlingens ”guldålder”, till viss del beroende på att 1952 introducerades de automatiska kägelresningsmaskinerna. Under 1960-talet skedde sedan den stora tillväxten i Sverige, då bl a bowlinghallarna i Vänersborg och Trollhättan byggdes.

Inge Johansson, som redan i sin hemstad Lidköping blev intresserad av bowlingsporten, var med och startade en av de första bowlingklubbarna i Trollhättan, tog nu över berättandet.

1968 anordnades en invigningstävling i Älvhögsborg med inte mindre än 789 deltagare. Denna tävling arrangerades av Trollhättans Bowlingklubb och Flygmotors IF. Båda klubbarna hade startat sin bowlingverksamhet i Vänersborg några år tidigare.
Inge var med och bildade en av de bowlingklubbar, som började sin verksamhet under 1960-talet nämligen BK Necken. Andra klubbar som kom till i Trollhättan vid den här tiden var Wobblers, BS Flipper och BS Älvstad. Ingen av dessa klubbar existerar dock i dag. Undantaget är dock Trollhättans BK, som numera endast har dambowling på programmet. Andra klubbar, som finns i dag i Trollhättan är Chicks (damer), Baloo (barn och ungdomar 6-16 år), Dolphins, Strömkarlen, Trollhättans Handikapp IF, Dövas IK samt Oldtimers BK (pensionärer).

Utöver berättandet om bowlingspelet och klubbar förevisade Inge Johansson utrustning samt hade med sig otaliga inramade bilder på olika klubbars laguppställningar. Allt uppskattades av åhörarna, som hade många synpunkter under ”fikaminglet” efter föredragen.

TIHS ordförande, Hasse Rosendahl, tackade föredragshållarna och överlämnade var sin tulpanbukett.
Blommor fick också roddaren och OS-silvermedaljören i Melbourne 1956, Gösta Eriksson, som dagarna före idrottskaféet hade fyllt 80 år.